Börja med postgresql

För att över huvud taget komma i gång med Postgresql måste den installeras. I Fedora är det så enkelt som att göra så här som root på kommandolinjen:

# dnf install postgresql

För att sedan kunna arbeta med den måste den startas.

# systemctl start postgresql

Jämfört med Mysql är det något annorlunda. Att över huvud taget komma in i den första gången kan vara frustrerande. Men så snart man förstår principerna och hur det är upplagt lossnar det lite grann i taget. Vid installationen av postgresql skapas en användare som heter postgres. För att komma i gång ska man byta till den användaren.

$ sudo su postgres -l

Nu har du bytt användare. Sen ska man äntra databasen genom att komma i interaktivt läge.

$ psql

Ja, värre än så är det inte. Från detta läge, det interaktiva, kan man skapa databasanvändare, databaser, tabeller osv. Du jobbar alltså mer direkt med databasen i interaktivt läge. Någon som har jobbat mot en ftp-server förstår vad som menas. Du är helt enkelt uppkopplad mot databasen. Nåväl, ett kommando är fördelaktigt och det är hjälp-kommandot.

Visa databaserna

postgres=# \l Det är alltså ett bakåtstreck följt av ett litel l som i Lars.

För att äntra en databas räcker med följande kommando:

postgres=#\connect databasnamn

Det går bra att förkorta connect till ett c också.

postgres=#\c databasnamn

Ännu kortare blir det när du ska visa tabellerna i databasen.

postgres=#\dt

Vill man ha hjälp med de kommandon som kan utföras med bakåtstreck är det bara att lägga till ett frågetecken.

postgres=#\?